Jomgarden’s Zwip Pequeno

Zwip är världens härligaste, underbaraste och den mest bedårande Podengo Portugues kille som gått i ett par tassar och med den gyllengula cerdosopälsen vajande för vinden.

Han var inte planerad alls från början. Inte som Shakiro min första hund var. Shakiro var noga planerad och jag hade läst på om rasen, träffat individer och olika uppfödare under 1 års tid innan han kom som valp till mig.

Med Zwip var det precis tvärtom. Han kom in i mitt och Qvittras (min andra Gos d’Atura Catàla) liv av en slump och helt i fel tid tyckte jag först. Egentligen var jag ute efter en annan ras som Zwip’s uppfödare har. D v s en Berger des Pyrénées à Face Rase. Men då den rasen kan vara lite reserverad och kräver sin matte/husse så kändes det orättvist mot både den och Qvittra. Qvittra var nämligen ingen lätt hund från början även om hon med åren blev riktigt bra så hade hon ändå olater som jag inte ville hon skulle föra över på en hund med ungefär samma mentalitet som Gos’en har. Så jag ville vänta med att skaffa en till lite ”svårare” hund tills hon vandrat över Regnbågsbron.

Mari på Jomgarden’s Kennel hade frågat mig flera gånger om jag inte skulle ha en Podengo. Hon lockade med härliga Rally (en Pequeno Liso) och med Zwip’s mamma Mocca och hur det nu var så gav väl det resultat till slut.
Ville ha valp från just Mocca som jag tyckte var himla trevlig och vacker. Så när hennes första kull började planeras med den snygga hanen Olof så blev valpsuget rejält stort.
Jag hade ju förlorat älskade Shakiro på sommaren och sörjde verkligen honom mycket men tänkte att en ny liten hanvalp skulle göra livet lite roligare både för mig och Qvittra.

Så på HUND2014 bestämde jag mig och frågade Mari om hon ville sälja en hanvalp till mig om det blev någon. Det blev 2. Men Zwip var liksom min från första början kändes det som. Hans färger och busiga och tuffa temperament fastnade jag för. Så jag var mycket lycklig när han så blev min.

Så fort jag fick tog jag svägerskan med mig och åkte ner och kollade på valparna. Vilka sötnosar alla 3. Men Zwip liksom fångade mig direkt med sitt härliga tuffa temperament och sin utstrålning. Han stack ut. Jag gillar sånt som sticker ut och är annorlunda.

8 veckor senare var det världens lyckligaste Lisa som med svägerskan i släptåg åkte ner till Arlanda (ja vi träffades där alla valpköparna eftersom 2 av dem kom norrifrån och det gav oss ett första tillfälle att träffa varandra) och hämtade hem min lilla lilla kille.

För jösses så liten han var.

4 5

Qvittra var väl inte överdrivet förtjust i den livliga galna orädda killen. Tog 2 veckor innan hon accepterade honom. Hon var rejält sur på mig och fräste eller flyttade på sig så fort han kom i närheten. Men när hann vann över henne på sin sida så fick han t o m igång gammeltanten med att leka.
Tyvärr blev Qvittra hastigt sjuk på hösten 2015 och på bara 3 veckor från insjuknandet var hon borta. Så nu är det bara jag och Zwip i vår lilla familj

Liten har blivit stor. Nåja större då och fyller 4 år nästa gång.
En underbart rolig hund med humor. Fantastisk att träna med och vi har nog under de här 2 åren hittat våra favoritsporter.

Vi bodde tidigare i ett stort hus med stor tomt i Årsunda men jag beslutade mig, när Qvittra inte fanns mer, att det var dags att förändra mitt liv. Sorgen efter först min make som dog 2013 och sen att jag miste mina älskade hundar Shakiro (2014) och så Qvittra (2015) fick mig att må mycket dåligt däruppe ensam i huset.
Därför tog jag och Zwip vårt pick och pack och flyttade ner till Tyresö där jag är nära båda mina barn och mina älskade barnbarn Frans och Lo.

Härnere i Stockholm har hundlivet blivit så mycket rikare för både mig och Zwip. Massor av aktiviteter finns det och det är bara svårt att hinna med och ha råd med alla.

Vi har hittat nya hundvänner som vi träffar och Zwip har fått börja på hunddagis där han har många roliga kompisar och trivs kanonbra.

Mer om våra aktiviteter kan du läsa i menyn under Zwip.